uk.gif (16476 bytes)In English

Betongfartygens historia
 

Den första konstruktionen av betongfartyg, utfördes så tidigt som år 1854 av Lambot i Carces, Frankrike.
Båten (en liten roddbåt) var utställd och mycket uppmärksammad på världsutställningen i Paris 1854.

Emellertid togs detta första försök tydligen inte på allvar, utan saken föll i glömska, tills Zementeisen-Fabrik Gebruder Picha-Stevens i Sas van Gent, Holland, år 1887 gjorde ett nytt försök.
Fartygstypen var denna gång något större, en roddslup.

År 1896 började den egentliga, praktisk användningen av betongfartygen, då Carlo Gabellini i Rom återupptog försöken.
Visserligen hade ett fartyg byggts i Amerika år 1892, en skonare, vars styrka enligt konstruktören, Daniel B.Banks utsago, skulle ha överträffat alla hittils kända resultat från stål och järn fartyg.

Gabellinis försök med konstruktioner av armerad betong för maritimt bruk, följdes snart av andra länder, Tyskland 1908, England och Holland 1910 och Norge 1913, varefter den tekniska världen fick klart för sig att det här var fråga om något annat än ett rent experiment, och frågan om betongens lämplighet och användbarhet som fartygsbyggnadsmaterial började på allvar diskuteras.

Som i föregående angivits tog Tyskland redan år 1908 problemet till behandling. Firman Grastorf i Hannover byggde detta år en mudderpråm av följande dimensioner, längd 14 m, bredd 3,6 m och höjd 1,1 m. År 1909 byggde Allgemeime Verbundbau Gesellschaft i Frankfurt am Main en flodpråm med 200 tons lastförmåga och Pommerchen Zementsteinfabrik en mindre båt om 10 m längd. Härefter byggdes under de följande åren fram till första världs- kriget av olika firmor, mindre fartyg och pråmar om 60 till 100 tons lastförmåga och då erfarenheterna från dessa byggen var goda byggde man även större tonnage. Så byggde exempelvis firman Eisenbeton- Schiffbau- Gesellschaft året före första världskriget en sjögående läktare om 700 tons lastförmåga.

Englands insats i betongfartygsindustrin gjordes år 1910, i det firman Cubitt Conerete Construction Comp. byggde en mindre motordriven mudderpråm.

År 1912 byggde Yorkshire Hennebique Contracting Co,. ett mudderverk. Efter dessa inledande försöken startade också James Pollock Sons & Co. i London och Concrete Seacraft Ltd, Liverpool. Den sistnämda firman, som tillverkade fartyg av standardtyper, hopfogade av på förhand gjutna delar, påstås ha levererat ett stort antal pråmar och motorfartyg till Engelska staten.

Föregångsmännen i Skandinavien var norrmännen som särskilt under krigsåren (1914 - 1918 ) byggde en stor del fartyg. Under loppet av ett års tid startades 11 nya varv i Norge. Ett av dessa var Porsgrunds Cementstöperi, Porsgrund som startade med att bygga en broponton 1913. Efterföljarna var Fougners Staal-Beton Skibsbyggnings Compani A/S, Moss. Melby & Scjöll A/S, Kristiania. Sörlandske Staalbeton-Skibsbyggeri A/S,Vanse och Jernbetonskibsbyggeriet A/S,Greaaker. Den sistnämda firman var den som byggde det första klassade fartyget av betong i Skandinavien.

Det största betongfartyg norrmännen byggde, fram till 1922, var på ca 1400 tdwt Ungefär ett 40-tal fartyg byggdes under denna tid.

Även i Danmark byggde man betongfartyg, men i mindre omfattning än i Norge. Danmark hade 3 kända betongfartygsvarv: Dansk Jaernbetonskibsbyggeri A/S, Naestved, Beton-Skibsbyggeri A/S och Codanvaerftet A/S, Köge. samt A/S Köpenhamns Flydedok & Skibsvaerft. Dessa varv byggde fram till 1922 ett mindre antal pråmar samt några motordrivna större lastfartyg. av vilka den sist nämda firman byggde den största, S/S BARTEL, som påstods ha en lastförmåga av 1800 ton. Danmark byggde även en 800 tons flytdocka, år 1918, för Fredrikshavns Skibsvaerfts räkning.

Även i andra länder såsom Frankrike, Österike-Ungern, Itatien, Holland och Schweitz byggdes mindre fartyg före åren 1914-1918. Frankrike bestämde 1918 genom regeringsbeslut att betongfartygsbyggande i stor stil skulle påbörjas. Planer på att bygga bl.a. 700 st. 1000 tons pråmfartyg fanns

Det land som gjorde den största insatsen inom betongfartygsindustrin var Amerika. Under loppet av två år förde Amerika fram denna skeppsbyggnadsteknik till en verkligt hög ståndpunkt. Den Amerikanska Statens betong- fartygsbyggnadsprogram år 1918 omfattade ca. 40 st. 7.500 tons tankfartyg. Att alla dessa inte blev fullbordade utan endast 8 st. berodde på politiska förhållande. I Amerika hade intill utgången av 1919 byggts ett hundratal betongfartyg. Enligt den rapport som lämnades av chefen för The Concrete Ship Section of United States Shipping Board, Emergency Fleet Corporation, Robert W. Boyd. den 30 juni 1919, uppgick då antalet byggda eller under byggnad till c:a 70 st. Bland dessa fanns olika typer av fartyg, såsom hamn och kanalpråmar, sjögående pråmar. järnvägsfärjor, vatten- och oljetankfartyg samt vanliga torrlastfartyg. Totala sammanslagna lastkapa- citeten för dessa fartyg uppgick, enligt samma källa till 135.000 ton, en icke föraktlig siffra, som vid den tiden för rapportens avlämnande representerade den största betongfartygsflottan i världen.

Det första oceangående betongfartyget som byggdes i Amerika var 5.000-tonnaren FAITH, vilken fullbordades i maj 1918 vid Redwood City. Cal. Bland de större, tidigare färdigbyggda fartygen kan nämnas 3.500 tonnaren POLIAS, levererad från The Fougner Concrete Shipbuilding Co., Flushing. N.Y. Och 3.000 tonnaren ATLANTUS, levererad från The Liberty Shipsbuilding Co., Brunswick, Ga. De 8 tankfartyg som fullbordades var avsedda för oljetransporter på Europa. de hade en längd av 443 fot, bredd 54 fot och djupgående på full last av 26 fot. Storleken på pråmarna varierade mellan ungefär 500 och 1.200 tons dwt.

Det första betongfartyget som byggdes i Sverige var en 200 tdw pråm, utförd av Skånska Cementgjuteriet och projekterad av holländaren A. Boon. Under 1920 byggdes en mindre motorpråm av AB Stål & Skeppsbetong och en 300 dw.tons motorpråm av AB Armerad Betong för Bergsunds Mek.Verkstads AB. Dessutom byggdes i Malmö ett experimentfartyg. Firma AB Marinbetong utförde tre pråmar på 200 tdw vardera.

References:
"SHIPBUILDERS" - Various Issues 1919 and 1920
Lloyds Register 1916 onwards
The Belgian Shiplover No. 74
Reports of the United States Shipping Board, 1919 - 1932
L.A. Sawyer & W.H. Mitchell "From Amerika to United States" Part 3, page 92 - 99
Ferguson "Seagoing and Other Concrete Ships" about 1923.
Various Swedish, Danish and Norwegian Newspapercuttings and
Various Swedish, Danish and Norwegian Newspapercuttings and interviews with former employees.
Sodermandlands Museum, Sweden
Harnosands Lansmuseum, Sweden

Copyright Maritime Research, Uddevalla / Rolf Skiöld

 Tips för annat läsvärt om Betongfartyg
Alfsen, Harald: "Betonskibsbygning. Faaredrag i Den Polytekniske
forening."
1917. 16 pp, 12 plates.
References: Norsk Bogfortegnelse 1911-1920.

Boon, Anthonie Adrianus: "Der Bau von Schiffen aus Eisenbeton."
1917 (1st). 40 pp, 34 ill.
Second edition 1918.
References: GV.

Boon, Anthonie Adrianus: "Der Bau von Schiffen aus Eisenbeton. Mit 177
Textabbildungen."
W. Ernst & Sohn, Berlin, 1918 (2nd). 8vo, 20x11 cm, iv, 120 pp, 177 ill.
First edition 1917.
References: MaB; British Museum Subject Index 1915-1920; Andraeas; GV.

Howes, Benjamin Alfred: "Construction of Concrete Ships."
Govt. Print Off., Washington, 1918-19. ?? pp.
In "Constructions of ships; Miscellaneous reports."

William, William J.: "The American Concrete Shipbuilding Program of World
War I."
The American Neptune Vol. 52, Salem, 1992. pp 5-15, ill.

Sonander, Björn F.: "Sveriges första betongfartyg."
Skämt och allvar, 1976, Malmö, 1976. pp 69-74, ill.

Toczko, Norbert F.: USS "Illinois" - the Concrete Behemoth."
Nautical Research Journal Vol. 19, Silver Spring, 1972. pp 161-162, ill.

Holmstedt, Robin: "Vykortshörnan."
Länspumpen Vol. 17, Gothenburg, 1988. pp 2:29, ill.
The concrete ship "Linnéa" as a wavebreaker at Ljungskile.

Holmstedt, Robin: "Vykortshörnan."
Länspumpen Vol. 17, Gothenburg, 1988. pp 3:19, ill.
Additional information on the concrete ship "Linnéa".

Fredh, Terje: "Betongbåten "Linnéa"."
Länspumpen Vol. 20, Gothenburg, 1991. pp 2:34.