Svenska Handelsflottans krigsförluster under Andra Världskriget   E-mail: mareud"at"mareud.com (Ersätt "at" med @)

     Den sjöfart, som under andra världskriget existerade mellan Sverige och transoceana länder efter överenskommelse med både Storbritannien och Tyskland, gick under två namn, dels lejdtrafik och dels Göteborgstrafik. Inget av namnen är helt riktigt.

     Lejdtrafik var det populära namnet. Det användes inom landet, i pressen o.s.v., man talade om lejdbåtar mm. Detta var dock ett missvisande namn, eftersom dessa fartyg inte hade lejd i ordets egentliga betydelse.

     Ordet lejd ingav ofta föreställning att fartygen skulle vara skyddade mot angrepp och bl.a i pressen uttalades det förvåning och förbittring över att svenska fartyg sänkts trots att de haft "lejd". Det är dock att märka, att man under förhandlingarna med britter och tyskar ej talat om lejd utan om tillstånd för fartygen att passera de olika spärr och blockadområdena och från båda sidorna underströks också att inga garantier för fartygens säkerhet kunde lämnas. Det tyska "Geleitschein", som utfärdades av "Geleitscheinstelle" i Göteborg, innebar också endast att exportvarorna ombord på fartyget godkändes i förväg och att fartyget ej skulle uppbringas eller införas till kontrollhamn för visitation.

    Med anledning av tidningsartiklar förklarade UD att begreppet lejdfartyg var vilseledande. Vad man utverkat från de krigförande var nämligen lättnader för de svenska fartygen att enligt bestämda regler passera till och från Sverige. Detta innebar en viss säkerhet, men några garantier för absolut säkerhet lämnades inte, utan fartygen gick på egen risk.

    Under kriget fanns det också ett flertal svenska fartyg, som seglade till hamnar i de krigförande länderna med lejd av de krigförande parterna: diplomatutbytesfartyg, Röda Kors- fartyg till Grekland, fartyg för utbyte av sårade krigsfångar och Röda Kors- fartyg med krigsfånge paket. (I Röda Korsets tjänst sysselsattes sammanlagt 25 svenska fartyg åren 1942-44, dessutom Drottningholm och Gripsholm för diplomat- och krigsfånge utbyte.) Dessa fartyg berörde dock sällan folkintresset nämnvärt. Med lejdfartyg avsågs vanligtvis de fartyg, som med last för Sverige i första hand seglade på Göteborg.

      Göteborgstrafik användes i stället nästan genomgående som beteckning på denna trafik vid förhandlingar med utländska makter, främst Storbritannien och Tyskland. Med Göteborgstrafik avsågs enbart de svenska fartyg, som seglade mellan Göteborg och transoceana hamnar i enlighet med de svensk-brittiska och svensk-tyska överenskommelserna om denna trafik. Man talade i detta sammanhang om Göteborgsfartyg m m. Som följd av detta räknades t ex ett tyskt engångsmedgivande att hämta ett svenskt fartyg från Storbritannien inte in i Göteborgstrafiken, eftersom det föll utanför detta avtals ram. Att ordet Göteborgstrafik ej användes nämnvärt inom landet kanske berodde på, att det utöver denna trafik även förekom annan sjöfart på Göteborg under kriget, med fartyg som seglade innanför Skagerackspärren.

       Någon uppdelning av fartygen som seglade utanför Skagerakspärren och de fartyg som seglade innanför kommer ej att finnas på följande sidor.